Landet, Kurosagi och andra saker som kretsar i min hjärna juli 11, 2008

Hallloj folks! Jag är fortfarande ute på landet och sitter och skriver till det dova ljudet från en båt (det börjar bli dimma). De senaste dagarna har det faktiskt varit fint väder även om det blåste en hel del igår. Det är nu 18 grader i vattnet så äntligen blir det bada av! Läste tyvärr ut min bok i förgår och saknar den förfärligt (nu känns det som jag måste göra nått vettigt) Boken var föresten sjukt bra (Catilias Gåta av Steven Saylor). Den författaren är seriöst läskig, han är sjukt historiskt korrekt utan att böckerna blir ett dugg tråkiga. 

Såg klart Sapuri i förrgår också. Kame var så söt! Speciellt när han var nykär. Serien rekomenderas varmt men om man ska se en yngre-kille-blir-kär-i-äldre-arbetande-kvinna så är fortfarande Kimi wa Petto bäst.

Nu tittar jag på Kurosagi (Hillevi förser mig med så bra serier!) Har visseligen bara sett tre avsnitt men jag älskar den! Yamapi är såå snygg (även om Toma är mycket snyggare) och jag älskar storyn! Yamapi spelar Kurosaki, den enda överlevande efter pappans mord-självmord när denne förlorade alla pengar till en svindlare. Som hämd har sonen blivit Kurosagi, en svindlare som enbart lever på att svindla andra svindlare. Det innebär att man får se honom spela flera olika sorters roller och kan sitta och nörda sig med att känne igen dem (Ken-Zou! Akira-shock!) heelt underbart! Dessutom biffade Yamapi till sig innan den här och är inte så där läskigt smal som Echo gillar. Återkommer eventuellt med mer när jag sett klart den.

Nu ska jag försöka slåss med Nero-kun och se om jag äntligen kan få diska min tekopp.

Hejdå cyckel!

Tillbaka från Narnia juli 3, 2008

Kom precis hem från att ha sett Caspian med bror. Jag har ju läst Narniaböckerna en kanske 14 gånger från det att jag var sex år. Senast i måndags så läste jag om Häste och hans pojke, Prins Caspian samt Kung Caspian så jag måste ju vara en filmskapares största skräck. Jag kan alla detaljer och älskar karraktärerna som vore de mina vänner.Men jag tyckte faktiskt bra om filmen, den var mycket bättre än jag hade förväntat mig!

Hel a grejen att Telmarinerna var spanjorer var inte lika irriterande som jag hade befarat. Satt visseligen och skrattade åt deras brytning när den blev för fånig men då är det mer irriterande att ingen av syskonen typ har rätt hårfärg! Vad hände med Lucys blonda lockar lixom? I hästen och hans pojke beskrivs Narnianerna över huvud taget som ett långt och blont folk. Det finns INGEN blond alls i filmerna! Faktum är att det inte verkar finnas nåra Narnianer över huvud taget. Bara massa ny-Narnier (Telmariner).

Albslout värst var ju grejen mellan Susan och Caspian. WTF lixom! Bara för att de är typ i samma ålder måste de väl inte flörta och kyssa varandra va? Caspian träffar sin fru i nästa bok, hold your horses little boy! Och Susans ”hej jag är Legolas” grej! Vafaan! Hon är ju den som visseligen är grym på pilbåge (när de jagar) men så fort det blir fight sitter hon hemma och borstar håret (eller nått sånt).

Saker som faktiskt var riktigt bra: Trädanimationerna, de där träden var faan coolare än enterna! Nån idiot bakom mig på bion sa nått om att träden var för bra. Det här är inget jävla dataspel! Har människan LÄST böckerna? I Caspian kommer träden och spöar skiten ur armén. De är nästan värre än i filmen! Flodguden var också grym. Han var t.o.m. coolare än i boken ”släpp mig från mina kedjor” my ass, den här kirrade biffen själv! Förstår varför de gjorde så. Baccus och hans vilda flickor hade blivit för flummig.

Ripipip är min hjälte! Han och Surpö har alltid varit mina Narniafavvosar och att Eddie Izzard gör rösten är ingen nackdel precis:D Trots att Ripipip hade fel färg, slogs på fle sätt och hade ”kronan” han egentligen ses i först i kung Caspian och skeppet gryningen kan jag inte annnat än älska honom! Den bundna katten lixom! Och när jag inte trodde mössen kunde bli bättre vad händer? Jo en av dem dyker upp med säckpipa! Heja mössen!

Hachimitsu to Clover juli 2, 2008

Kallas även Honey and Clover men då kan man blanda ihop den med den taiwanesiska versionen (de är baserade på samma manga).

Det är ett helt underbart relationsdrama som kretsar kring fem univesritetsstudenter. Min lilla favvo Ikuta Toma (får man vara så underbar?) Spelar Arkitekturstudenten Takemoto Yuta som blir träffad av blixten när han första gången ser Hanamoto Hagumi (spelad av Narumi Riko), skolans nya konstgeni. Hon verkar dock snarare intresserad av skulptören Morita Shinobu (Narimiya Hiroki). Dessutom har vi Mayama Takumi (Mukai Osamu) och Yamada Ayumi (Harada Natsuki) (orkar inte gå in på fler relationer, jag skulle kunna hålla på hela natten, det är saom sagt ett relationsdrama…)

Serien är väldigt vackert filmad och har mycket vacker musik ofta (dock lite lätt sövande). Om man är på fel humör kan man nog lätt uppfatta den som tråkig, speciellt i början. Ingen jag känner har sett den här ännu så jag vet inte om det bara är jag men jag tycker den blir bättre ju längre den går.

Seriens höjdpunkter (enligt mig) är varje tillfälle de fattiga studenterna faktiskt lyckas få mat (och de andra på nått sätt lyckas se till att stackars Takemoto-kun blir utan mat (borde vara olagligt att svälta Toma! och ja, jag har svårt att dra linjer mellan rollfigurer och personer).

Den andra höjdpunken som bara gav mig en varm, härlig känsla och fick fingrarna att glöda av lust att sms till alla som kan tänkas fatta vad jag snackar om (Echo och Hilly) var när Takemoto-kun gav sig ut på sin cyckelresa för att hitta meningen med livet. Helt utan packning och pengar drar han ut på vägarna och cycklar typ från Tokyo till nordligaste spetsen av Japan. Toma som baglady, kan det bli bättre?

Tillbaka från landet juli 2, 2008

Halloj, Idag kom jag hem från min inte särskillt långa isolering i skärgården. Åkte ut i fredags och var ensam från söndag. Planen var att sola-bada-sola-bada hela dagen lång men det gick inte så bra. Solen lös med sin frånvaro (hehe lös som en lampa som är trasig, herregud jag behöver te, det här är tråkigare än tillåtet) och jag har blivit badkruka på senare år så jag dissade det sextongradiga vattnet. Istället satt jag och tittade på Jdrama:D Började med att se klart Honey and Clover och slogs sen med Nero (min kanin) om klöverbladen. Sen såg jag klart princess princess D (eller nej, jag såg bara klart till och med ep 8 för ingen subbar ju resten!) Sen sträck såg jag Proposal Daisakusen. Heeeeeelt underbar! Om jag inte vore så upp över öronen i Toma skulle jag nästan sätta klorna i Yamapi. Fast honom får man ju lite på köpet med Toma (bästisar, so cute!) har dock inte sett specialen ännu. Den kommer i kväll (nått måste man ju göra innan man lägger sig)

Jag drömmer ofta sjukt konstiga drömmar, de kan alla som kännt mig en längre tid intyga (jag tycker om att berätta dem). De senaste två nätterna har jag haft helt underbart konstiga drömmar som jag tänkte berätta om. Om nån kan drömtydning får ni gärna berätta vad de betyder.

Först drömde jag att vi fick en japansk utbytesstudent till vår klass. Närmare bestämt Akanishi Reio, Jins lillebror. Han var fett dryg och sa inte så mycket förutom att sitta och argt muttra på japanska. Efter några dagar sa vår lärare att vi skulle få en till utbytesstudent och att det tydligen var Reios vän (kareshi muttrar han ännu argare). Den andra utbytesstudenten visar sig vara Kames lillebror (som jag inte har en aning om hur gammal han är eller vad han heter, vet ioffs inte hur gammal Jins lillebror är heller). Han Var trevligare än Reio iaffal för han sa ingenting alls. De stog mest och hånglade i korridoren men Sara var nöjd för hon hade ett ”eget” litet Akame par alldeles i närheten.

Dan efter drömde jag att vi hade storstädning i skolan. Fast ingen gjorde något utom att springa runt och flumma (typiskt min klass). Sen blev jag och två tjejer i klassen ivägskickade av vår mentor till Vaxholm (av alla ställen…) för att köpa zinkpasta (av alla saker man kan vilja ha!) Vaknade dock innan vi hann komma tillbaka med den och jag vaknade med ett ryck och ”Zinkpasta!” ringande i huvudet.

Nu tillbaka till verkligheten. Hillevi är BÄST! Åkte hem till henne när jag kom till stan igen (buss-strejker är jobbiga) och fick mer jdrama, massor med kramar, te, glass (hon vet verkligen hur man får mig på bra humör!) och maat. Hi-Chan, du är visst bra på att laga mat!

Häj då cyckel! Nu tänkte jag skriva lite inlägg om serierna jag såg klart ifall nån är intresserad. Eller, jag tänker skriva dem ändå men ni kan ju scrolla förbi dem (vaddå scrolla säger Saras inre mamma)